Flow i terrängen

Efter förmiddagens regnande klarnade det upp och en tur i skogen väntade. Hade suttit i "seminarieförhör" om Platons idealstat och Mores bok "Utopia" i två timmar så en något längre löptur än normalt kändes självklar. Solen kom fram, luften var skön och stigarna var fina. Ett antal vattenpölar hade dock bildats så skorna blev helt genomvåta flera gånger (men det svalkade mest skönt). Löpningen flöt på mycket bra i en timme och femton minuter men jag kroknade tyvärr sista kilometrarna där andhämtningen ökade rejält och jag fick kämpa mig fram sista biten. Det berodde förmodligen på att matintaget (som så ofta) inte var det allra bästa innan löpningen (slängde i mig en tjock korv och hemmagjort potatismos en timme innan löpningen).

En jämförelse mellan dagens löpning i teknisk terräng och söndagens löpning på asfalt (eller vanliga terrängspår eller grusväg) tydliggjorde mina skilda upplevelser av de olika miljöerna. I terrängen upplever jag en känsla av flow och njutningen är mycket stor, tekniken känns bra och löpningen är enkel.

På asfalt eller på breda (kuperade) terrängspår (utan rötter, stenar och andra små "hinder") upplever jag löpningen som oinspirerande och tekniken känns klumpig och upplevelsen är emellanåt till och med tråkig. Märkligt nog gillar jag barfotaträningen (oftast en mil) på löparbana då jag åtminstone stundtals får en känsla av flow.

Terräng

85 minuter


PS Flow är ett begrepp inom psykologi (kan liknas vid "att vara i zonen"). Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål. Flow kännetecknas av: Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords. http://en.wikipedia.org/wiki/Flow_(psychology)