Tillbaka på asfalt

Mörkret kommer tidigare och tyvärr tvingas vissa pass föreläggas på asfalt (Har ingen lust att ta bilen till närmaste upplysta spår 6 km bort. Jag har ett två- kilometersspår närmare, men det är lite trist att springa flera varv). I dag var det första gången på 6 månader som jag sprang på asfalt (förutom en mil på Gbg-varvet och 5 km mycket lugn jogg någon gång i juli). Tyvärr kände jag av gårdagens lugna kräftskiva och bestämde mig ganska snart för att ta en kortare runda på ca 8 km. Jag sprang i mina Saucony Kinvara, med borttagen innersula och utan strumpor, för första gången sedan Gbg-barvet. De sitter fint på foten förutom att det trycker på insidan av stortårna, vilket gör att jag inte kan använda dem i framtiden. Kommer nog springa i Aquasocks de närmaste asfaltspassen.

Det var roligt och stärkande för självförtroendet att konstatera att jag trots gårdagens alkoholintag kunde hålla ett tempo på 4.47 min/km utan att det kändes speciellt jobbigt. 4.48 var den kilometertid jag hade när jag den 4 februari i år uppnådde mitt mål att springa under 50 minuter på milen på 5 månader. Jag var då helt slut efteråt och sprang så fort jag kunde.

Tänk så fort jag har vant mig vid dagens form. Jag tror det är bra att påminnas om hur det var för inte så länge sedan. Dels för att uppskatta vad jag har och dels för att inte pressa mig för hårt och riskera en ny överansträngning (som ju kom strax efter att jag uppnått milmålet i början på februari och halvmaramålet på 1.45 i slutet på februari).

Asfaltslöpning

8 km