Reflektion - 0 till 1.45 på halvmaran

Tycker det behövs en liten reflektion angående mitt alldeles för tidigt uppnådda mål att springa 21 km på 1.45. Egentligen ganska fantastiskt att det på bara 5 månader gick att gå från att inte sprungit på 10 år till en kilometertid på 5 min/km i 21 km.

Jag tror den viktigaste lärdomen är att jag strikt följde ett uppbyggnadsschema (tjejmilen på 50 minuter från jogg.se) där jag började väldigt lugnt och relativt sakta byggde upp löparmuskler och hjärtat. Jag har egentligen inte slitit ut mig (förutom när jag verkligen velat slita ut mig förstås) eller tappat löpglädjen någon gång under de fem månaderna.

Lite statistik. Jag har varje vecka sprungit minst tre gånger och kört ett innebandypass i fem månader. Det summerar upp till nästan 60 mil löpning på 54 timmar och 28 timmar innebandy.

Jag kommer naturligtvis inte att kunna förbättra mig i samma fart som jag gjort de senaste fem månaderna. Och jag är faktiskt inte så intresserad av tiderna. Jag springer ju framförallt för att jag tycker det är så fantastiskt avkopplande. Så fort stigarna på sörmlandsleden blivit isfria kommer jag lägga all min träning i skogen och i kuperad terräng. Då blir tiderna naturligt mindre intressanta och det räcker att se till så att flåset inte skenar iväg (egentligen är det så jag springer redan nu).