Kanske årets skönaste tur

Otroligt sugen på en löptur efter att ha suttit 4 timmar i utopiernas värld. Kroppen kändes bra redan efter första steget och när det sedan började regna efter 5 minuter var förutsättningarna perfekta. Jag tycker det uppkommit lite väl många sumphål på min favorittur de senaste veckorna så efter 2 km tog jag en "ny" stig som går uppe på en rullstensås. Det måste ha åkt ett antal mountainbikes där den senaste tiden för stigen var inte så igenvuxen som tidigare.

Tyvärr tog stigen slut efter 4 km (irrade runt som en vilsen orienterare i skogen i 5 minuter utan att hitta någon fortsättning) så jag tog en grusväg en bit för att komma upp i 5 km innan det var dags att vända hem. Sista 2 km pumpade förmodligen endorfinerna i kroppen eftersom jag kände en euforisk glädje och jag ville inte sluta springa (dock väntade middag). Så efter 1 mil i riktigt bra tempo där det stundtals kändes som jag gled fram i terrängen var jag inte det minsta trött.

Terräng

55 min

1 mil (varav 3 km teknisk terräng och 7 km relativt lättsprungen smal stig utan speciellt mycket rötter och sten)

Fyra pannkakor och ett distansrekord

Det visade sig vara riktigt jobbigt att försöka sig på distansrekord vid 15.00 på bara en tallrik havregrynsgröt vid 6.30 i morse och sedan 4 pannkakor vid 12. Men det gick till slut även om de sista 8 km var riktigt jobbiga trots ett lugnt tempo från början.

Jag var på väg att gena hemåt efter 12 km men tänkte att det är bra mental träning för huvudet att kämpa i en hel mil (har nog aldrig kämpat så bra så länge inom någon idrott tidigare). Sista kilometern var benen helt slut och trots det sprang jag med ett stort leende. Konstigt. Var det de så kallade endorfinerna som spelade mig ett spratt?

Nästa gång jag springer över 2 mil ska jag ladda med bättre näring under dagen. Då hoppas jag att det kommer kännas bra hela vägen.

2.01.34
22.19 km
5.29 min/km
Puls 136 (75 %)

PS Även i dag soligt och 1 till 2 plusgrader i skuggan. Sköööönt.