Anmäld till Linköping XC-race

Precis anmält mig till Linköping XC-race som går av stapeln den 15 oktober i härlig terräng. Video av en del av banan här: XC-Race

För övrigt är jag anmäld till Gbg-varvet 2012 också. Måste ju ta revansch :) för mitt, pga av skada, avbrutna lopp i år.

Kanske åker jag till Linköping och testspringer idag och hämtar upp lite studielitteratur i Norrköping på vägen.



Fin, lättsprungen stig i vacker natur och varmt väder i slutet på september.

Jag vill ha mer...

Efter fem dagars förkylning antar jag att det är lämpligt att ta det lugnt i spåret och det gjorde jag också. Sprang den mer eller mindre vanliga turen som fram och tillbaka är dryga 11 km i fin skogsmiljö. Förresten var det drygt 20 grader och sol vilket inte gjorde saken sämre. Stigen är vad man skulle kunna kalla teknisk (små och stora stenar, små och stora rötter, kottar, hålor, tuvor mm om vartannat). Med andra ord är det en ren njutning att beträda marken och jag vill ha mer...

Eftersom jag sprang lugnt var det i vanlig ordning en väldigt skön tur. Det hade dessutom torkat upp sedan sist och jag blev bara blöt om skorna ett par, tre gånger. Men efter bara 15-20 sekunder så känns det som att skorna har torkat igen. Jag gillar verkligen mina New Balance 101 och funderar på om jag skulle köpa något par till att ha på lager. De kostar ju bara dryga 500 kronor och man vet ju aldrig när de slutar säljas.

Terräng

1.15 h

Nöjd löpare efter dryga 2 km

Irlandsvecka

Blev inte mycket löpning på den Irländska ön. Var där i samband med Solhem Cup med sonen och hade räknat med 3 pass. Det var mycket annat som lockade och så här i efterhand känns det helt ok med ett litet uppehåll i löpningen. Blev dessutom förkyld i lördags för första gången på över ett år vilket också infaller ganska exakt med min löparkarriärs början.

Det blev ett pass runt en utklippt gräsbana på knappt 3 km där naturligtvis får betade. Med en transportsträcka på dryga kilometern från hotellet och två varv på gräset så blev turen drygt 8 km lång. Det kändes ovant att springa på gräs och att inte riktigt veta var foten sattes ner. Men jag kom in i det hyfsat efter ett varv och det flöt på bättre andra varvet.

Det blev alltså inga fler pass i Irland efter onsdagsturen och eftersom jag fortfarande är förkyld blir nog inte nästa pass förrän på torsdag/fredag.

Lätt terräng (gräs)

8 km

Sprungit för fort

Så här ska löpning gå till. Tror faktiskt jag sprungit lite för fort på de flesta passen den senaste månaden. I och för sig har passen varit relativt korta och jag har haft mycket spring i benen, men förutom ett milpass har inget varit så fantastiskt skönt att springa som idag. De långa lugna passen är speciella. Tyvärr blir det inte så många som jag önskar. Men kanske tar jag mig tid till flera längre pass i höst. Har ju idag fått hem en pannlampa, LED Lenser H7, som förlänger möjligheten att springa i terräng på kvällen. Frågan är om lampan är tillräckligt stark. Ska testa den nästa vecka när jag kommit hem från Irland.

Terräng

1 h 46 min


Edit PS Upptäckte strax efter publiceringen att det är den 20 september. Dvs exakt 1 år sedan jag tog ett av mina bästa beslut någonsin och började springa. Löpningen ger mig en sådan glädje i livet attt ex psykiskt tuffa perioder (som man tyvärr aldrig kommer ifrån) blir mycket lättare att leva med.

Löpning

Ganska trögt kvällsvarv utmed "gamla" Duveholmsrundan som jag sprang så ofta i vintras. Men skönt efteråt i alla fall. 70 % asfalt, 30 grus.

Lördag

Löpning.

11.36 km

53.10 min

Många korta blir det

Det blir fler korta pass denna vecka pga att jag ska vara ledig från studier nästa vecka. Måste alltså läsa in den veckan nu och jag tar hellre fler korta pass än några längre. Ett sätt att korta ner milpassen på löparbanan är ju att springa fortare så jag försökte hålla ett hyfsat tempo efter den första lugna kilometern. Upp till kilometer nr 5 flöt det på bra men sedan saktade jag ner ett tag eftersom jag tröttnade lite. Sista kilometern drog jag på ganska bra och kom till slut in på 43.47.

Ps De två senaste passen på Backavallen har avslutats i ljuset av några lampor som lyser upp en fotbollsplan 250 meter längre bort. Men det är faktiskt inget bekymmer eftersom löparbanan är fri från skräp och innerlisten syns bra.

Löparbana (barfota)

10 km

Känsliga fötter

Det blir inga fler löppass utmed favoritspåret med Aquasocks (men asfalt är ok). Det är alldeles för många småkottar och småstenar för att jag ska kunna springa så fort som jag vill. Idag sprang jag 4 km utmed stigen (innan jag vände) och höll en snittfart på ungefär 6.15 min/km mot normala 5.30. Den förra tiden med Aquasocks och den senare med terrängskorna (NB 101).

Med Aquasocks handlar löpningen mest om att planera stegisättningarna och just nu gillar jag fart bättre än att ha nära kontakt med marken.

Hemvägen förlade jag på asfalt på nyköpingsvägen (eftersom jag skulle hämta på dagis) och snittfarten hamnade på 4.45 min/km.

Roade mig att jämföra några kilometertider som tillkommit under ungefär samma ansträngningsnivå och tid den senaste tiden.

6.15 min/km, teknisk terräng, minimalistiskt
5.30 min/km, teknisk terräng, terrängskor
4.45 min/km, asfalt, minimalistiskt
4.40 min/km, löparbana, barfota

Skillnaden mellan asfalt och löparbana är förmodligen inom felmarginalen. De borde bara ungefär samma.



Dagens löp
Teknisk terräng (minimalistiskt, Aquasocks)
41 min
7.5 km

92 BPM och 2Pac

Lyssnar ju normalt på Psytrance (eller Progressive trance) när jag springer. De låtarnas BPM (slag per minut) ligger då mellan 135 och 145. Det funkar bra i skogen eftersom inget steg är det andra likt (olika längd, olika snabb stegistättning osv) och löparrytmen infinner sig naturligt ändå.

Men igår upptäckte jag (som vanligt av en slump) att t ex 2Pac med "California love" är helt en helt perfekt takt för monoton löpning på löparbana (som omväxling lyssnade jag nämligen på P3 en liten stund och det råkade vara ett inslag om 2Pac med anledning av att han blev mördad för 15 år sedan igår). Låten gick i 92 BPM och det underlättade verkligen flytet i löpningen!!! Jag får nog sätta ihop en låtlista till mobilen med den takten för framtida barfotalöpningar på bana. Bara så ni vet!

Kort men skönt

Kortaste passet på länge. Blåsigt, regnigt och allmänt ruggigt är ju faktiskt rätt fina förutsättningar för ett lyckat löppass. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig eftersom jag efter en halvtimme var tvungen att cykla hem till badrummet. Sprang tills dess lite som jag kände för. Började lugnt första 2 km, sen körde jag ett snabbt varv, tog det lite lugnare, gasade på i ett par varv, tog det lite lugnare och sprang sen 2 km i riktigt bra fart eftersom det kändes så lätt. Därefter cyklade jag som sagt hem från löparbanan och gjorde några oinspirerade armhävningsset framför Idol.

Löparbana (barfota)

6 km

Ex på min musiksmak

Typ av musik jag lyssnar på när jag springer i skogen.



"Be real", mixad av Invisible Reality, var en av de stycken som förgyllde min löptur igår kväll. Fint uppbyggt låt som går på alla cylindrar vid 4.22 och auto-piloten kopplas på efter 5.50 och allt faller på plats.

Och här en till melodi som heter Criminal Code, också med Invisible Reality och från samma album (Parallel Fantasy). Lite mer tryck i denna men fortfarande ett rent, vackert minimalistiskt stycke med ett naturligt flyt. OBS Notera den lilla slingan mellan 4.59 till 5.12.

Kanske årets skönaste tur

Otroligt sugen på en löptur efter att ha suttit 4 timmar i utopiernas värld. Kroppen kändes bra redan efter första steget och när det sedan började regna efter 5 minuter var förutsättningarna perfekta. Jag tycker det uppkommit lite väl många sumphål på min favorittur de senaste veckorna så efter 2 km tog jag en "ny" stig som går uppe på en rullstensås. Det måste ha åkt ett antal mountainbikes där den senaste tiden för stigen var inte så igenvuxen som tidigare.

Tyvärr tog stigen slut efter 4 km (irrade runt som en vilsen orienterare i skogen i 5 minuter utan att hitta någon fortsättning) så jag tog en grusväg en bit för att komma upp i 5 km innan det var dags att vända hem. Sista 2 km pumpade förmodligen endorfinerna i kroppen eftersom jag kände en euforisk glädje och jag ville inte sluta springa (dock väntade middag). Så efter 1 mil i riktigt bra tempo där det stundtals kändes som jag gled fram i terrängen var jag inte det minsta trött.

Terräng

55 min

1 mil (varav 3 km teknisk terräng och 7 km relativt lättsprungen smal stig utan speciellt mycket rötter och sten)

Barfotamil på 42.10

Satte på klockan och drog iväg på det första varvet av de 25. Tog tiden med mobilen eftersom jag glömde min Garmin hemma. Ingen klocka på armen betydde att jag inte kunde/ville kolla tiden under passet så jag försökte hålla ett bra tempo där jag ändå visste att jag skulle klara hela milen. Som vanligt kändes första kilometern stel och stegisättningen klumpig.

Men när kroppen värmdes upp så satte sig tekniken och jag sprang de första 20 varven utan större ansträngning. De sista 2 kilometrarna blev dock ganska jobbiga och andhämtningen kom igång. Men jag kunde i alla fall lägga på en liten spurt sista varvet och blev nästan chockad när jag tog fram mobilen och stoppade klockan på 42 minuter och 10 sekunder. Nytt milrekord med över 2 minuter en vanlig fredag strax före middag utan speciella förberedelser.

Löparbana (Barfota)

10 000 meter

42.10


Ps Inspirerade återigen (vet dock inte hur) två ungar att springa barfota en stund idag. Det är fjärde gången det händer denna sommar :)

Flow i terrängen

Efter förmiddagens regnande klarnade det upp och en tur i skogen väntade. Hade suttit i "seminarieförhör" om Platons idealstat och Mores bok "Utopia" i två timmar så en något längre löptur än normalt kändes självklar. Solen kom fram, luften var skön och stigarna var fina. Ett antal vattenpölar hade dock bildats så skorna blev helt genomvåta flera gånger (men det svalkade mest skönt). Löpningen flöt på mycket bra i en timme och femton minuter men jag kroknade tyvärr sista kilometrarna där andhämtningen ökade rejält och jag fick kämpa mig fram sista biten. Det berodde förmodligen på att matintaget (som så ofta) inte var det allra bästa innan löpningen (slängde i mig en tjock korv och hemmagjort potatismos en timme innan löpningen).

En jämförelse mellan dagens löpning i teknisk terräng och söndagens löpning på asfalt (eller vanliga terrängspår eller grusväg) tydliggjorde mina skilda upplevelser av de olika miljöerna. I terrängen upplever jag en känsla av flow och njutningen är mycket stor, tekniken känns bra och löpningen är enkel.

På asfalt eller på breda (kuperade) terrängspår (utan rötter, stenar och andra små "hinder") upplever jag löpningen som oinspirerande och tekniken känns klumpig och upplevelsen är emellanåt till och med tråkig. Märkligt nog gillar jag barfotaträningen (oftast en mil) på löparbana då jag åtminstone stundtals får en känsla av flow.

Terräng

85 minuter


PS Flow är ett begrepp inom psykologi (kan liknas vid "att vara i zonen"). Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål. Flow kännetecknas av: Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords. http://en.wikipedia.org/wiki/Flow_(psychology)

Tillbaka på asfalt

Mörkret kommer tidigare och tyvärr tvingas vissa pass föreläggas på asfalt (Har ingen lust att ta bilen till närmaste upplysta spår 6 km bort. Jag har ett två- kilometersspår närmare, men det är lite trist att springa flera varv). I dag var det första gången på 6 månader som jag sprang på asfalt (förutom en mil på Gbg-varvet och 5 km mycket lugn jogg någon gång i juli). Tyvärr kände jag av gårdagens lugna kräftskiva och bestämde mig ganska snart för att ta en kortare runda på ca 8 km. Jag sprang i mina Saucony Kinvara, med borttagen innersula och utan strumpor, för första gången sedan Gbg-barvet. De sitter fint på foten förutom att det trycker på insidan av stortårna, vilket gör att jag inte kan använda dem i framtiden. Kommer nog springa i Aquasocks de närmaste asfaltspassen.

Det var roligt och stärkande för självförtroendet att konstatera att jag trots gårdagens alkoholintag kunde hålla ett tempo på 4.47 min/km utan att det kändes speciellt jobbigt. 4.48 var den kilometertid jag hade när jag den 4 februari i år uppnådde mitt mål att springa under 50 minuter på milen på 5 månader. Jag var då helt slut efteråt och sprang så fort jag kunde.

Tänk så fort jag har vant mig vid dagens form. Jag tror det är bra att påminnas om hur det var för inte så länge sedan. Dels för att uppskatta vad jag har och dels för att inte pressa mig för hårt och riskera en ny överansträngning (som ju kom strax efter att jag uppnått milmålet i början på februari och halvmaramålet på 1.45 i slutet på februari).

Asfaltslöpning

8 km

Barfotaintervaller

Efter en uppvärmning på ungefär 1.5 km så drog jag i väg på min första intervall på 400 meter. Tanken var att jag skulle orka springa drygt 10 stycken fyrahundrameterslöpningar i nästan maxfart med 200 meter lätt jogg efter varje fyrhundring för att hinna få ner pulsen ordentligt.

Testade att springa första fyrhundringen nästan så fort jag kunde och kom runt på ca 80 sekunder vilket motsvarar ett tempo på 3.20 minuter/km. Jag visste att det definitivt inte skulle hålla de dryga 10 varven. Så efter vilan på 200 meter så drog jag igång igen på ett betydligt lugnare tempo (ca 3.45 min/km) men där jag ändå blev riktigt trött efter varje fyrhundring. Så där höll jag på en stund, rusade 400 meter och joggade långsamt 200 meter.

Efter knappa 40 minuter (och med en kvart kvar till hämtning av lillgrabben på dagis) så drog jag på ett sista helvarv som gick i 3.24-tempo. Alltså nästan lika fort som den första intervallen då jag drog på för fullt. Med andra ord tycks jag inte ha någon snabbhet men jämförelsevis hyfsad uthållighet. Vilket är helt naturligt eftersom det är uthållighet jag tränar.

Sammanfattningsvis blev det tolv snabba fyrhundringar och lika många långsamma tvåhundringar. Kilometersnittiden blev 4.40 på hela sträckan.

Löparbana (Barfota)

8.4 km

I terrängen med lite fart

Sprang idag en aggressivare typ av löpning där jag försökte hålla en rakare linje utmed leden och jag tog också något längre steg. Detta ledde en betydligt snabbare km-tid än normalt. Jag kapade nästan 1 min/km jämfört med fredagsturen som jag upplevde som nästan lika ansträngande. Dagsformen var nog något bättre idag men de längre kliven och den aggressivare, rakare linjen var det som höjde tempot mest.

Med minimalistiska skor hade jag aldrig kunna springa på samma raka sätt eftersom mina fötter är alldeles för känsliga för att kliva på rötter och småsten i hög fart. Mina New Balance 101 fungerar däremot perfekt i på det ofta knöliga underlaget.

Med Aquasocksen springer jag inte alls lika fort i denna typ av terräng (måste på ett helt annat sätt tänka på var jag sätter ner fötterna då). Och eftersom jag gillar att dra på i skogen så föredrar jag faktiskt att springa med "vanliga" skor i "knölig" terräng. Men ett och annat trippande myspass blir det nog med Aquasocksen i alla fall. Dels för att träna upp leder osv och dels för att det är kul med omväxling. Annars kommer Aquasocksen till användning på asfalt och i terräng med "fint" underlag. På löparbanan blir det fortsatt barfotalöpning.

Sista halvan i mörker

Bestämde mig för att springa utan att titta på klockan. Jag ville helt ovetenskapligt ta reda på hur fort jag egentligen springer barfota på löparbana en helt vanlig måndag (hade spelat 9 hål golf strax innan). Tempot skulle vara skönt och något ansträngande, men inte slött. Som vanligt blev det ingen uppvärmning så första kilometern var väl inte den snabbaste. Efter 5 km blev det mörkt men det var inga problem att springa vidare. Sista kilometern drog jag på lite extra för att sträcka ut lite och den avverkades på strax under 4 minuter. Miltiden blev 46.53 och vilopulsen och andningen var normaliserad efter någon minut. Trots att det inte var allt för ansträngande att springa så känns det så här några timmar efteråt i vader och lår att jag sprang på ganska bra.

Löparbana (Barfota)

10 km

Tillbaka på känd mark

12 kilometer utmed Sörmlandsleden i teknisk terräng upplevdes i dag som ganska jobbigt. Tre av veckans fyra pass har känts jobbiga utan att tempot varit speciellt högt. Måste hamnat i någons slags fysisk svacka. Har ju i och för sig varit ledig och på "turné" i Tyskland, Danmark och Skåne med grabben. Och i trevligt sällskap har det druckits vin nästan varje kväll.

Terräng

1.18 min.

Lugn tur med trevligt sällskap

5-kilometerstur på asfalt runt Hallavara (mellan Torekov och Båstad) med yngsta systern. Lugnt tempo och mycket prat gjorde rundan mycket behaglig och skön. Försökte hålla uppe stegfrekvensen runt 180.

Minimalistiskt (Aquasocks)

5 km

Bjärehalvön och Skåneleden

Hjärnan grymt sugen på löpning i dag. Planerade för ca 15 km på asfalt och utmed Skåneleden i kustnära terräng. Men tyvärr sa kroppen nej, nej, nej. Utgick från Hällavik mitt i mellan Torekov och Båstad och sprang först ca 2.5 km ner till Hovs Hallar. Tog där Skåneleden mot Torekov och mötte på vägen får och kossor som stod och mumsade i det gröna gräset. Mycket trevligt men tyvärr fick jag aldrig något flyt i löpningen och efter 6.5 km vände jag inåt land och tog asfaltsvägarna "hem".

"Hem" är för tillfället tre dagar hos min sons kusins mamma. Kusinerna leker och stortrivs i varandras sällskap. Det lockade faktiskt mer än en tung löptur. Så efter dryga milen var löpningen över och jag avslutade som vanligt med 10 minuters stretching och inte lika vanliga 36 armhävningar och några minuters planka.

Minimalistiskt (Aquasocks)

57 minuter

Tungt i Lübeck

Gårdagens 3 öl och Cognac kändes av rejält i dag. Dessutom var det en morgonjogg som jag oftast upplever som väldigt sega i början. Men det brukar åtminstone släppa efter några kilometer. Så inte i dag. Först efter 6-7 kilometer började det kännas ok och riktigt bra i kroppen.

Alkohol är dåligt för löpningen och det är inte konstigt att jag nästan slutat dricka alkoholhaltiga drycker överhuvudtaget. Löpningen ger mig större tillfredställelse än en lätt berusning.

Men turen utmed kanalerna i vacker Lübeckmiljö var ändå fin eftersom jag anpassade tempot efter dagsformen. Dock upplevde 5.27-tempot som lika ansträngande som 4.40-tempo på bana eller 5.30-tempo i teknisk terräng!

Minimalistiskt (Aquasocks)

50 min
9.2 km

Travemünde och nakenbadare

Kort men ganska jobbigt pass i mjuk sand utmed stranden i Travemünde. Kul att prova pa den mjuka sanden men det var svart att fa nagot flyt i löpningen. Berodde antagligen pa för lite träning pa underlaget.

Sprang tills jag bara sag nakna människor pa bortre delen av stranden. Vände lite generat snabbt om och sprang tillbaka.

Barfota (Mjuk sandstrand)

26 min

Underbar kväll

Behaglig barfotamil på tartan och strax därefter första niohålaren på tre veckor med mycket trevligt sällskap.

Löparbana

47 min

Mörkret faller på

Jag tycker verkligen det är kul att springa i Aquasocks så de åkte på av bara farten inför dagens kvällstur i den knepiga terrängen utmed Sörmlandsledan. Upptäckte ganska snabbt att fotsulorna fortfarande var lite ömma sen barfotalöpningen på sliten asfalt häromdagen (borde nog tagit 101:orna). Så jag fick helt enkelt vara extra noga med var jag satte ner fötterna för att undvika obehagliga knölar. Maximal koncentration alltså, så några allmänna funderingar fanns det inte möjlighet till i kväll. Det flöt på bra förutom att jag vid ett tillfälle missade ett steg och satte ner foten på en kotte. Kotten gjorde en liten del mitt under framfoten extremt känslig för knöligheter.

Det passade därför ganska bra att ge sig ut på en asfalterad väg som går parallellt med stigen de sista 2 kilometrarna. Dessutom började det bli mörkt så det var lite svårt att se i skogen. På asfalten hade jag ingen känning under foten och 4.30-tempo var inga problem.

Terräng (Aquasocks)

57 minuter

Några km asfalt och bana

Löpning ska ju vara enkelt. Och mycket enklare än i kväll blir det inte. På med löparshorts, av med strumporna, på med klockan och sen ut (t-shirt hade jag redan på mig).

Sprang som uppvärmning en liten omväg på två kilometer på cykel/gångväg ner till löparbanorna. Väl där blev det fem kilometer i skönt 5.15-tempo tills mörkret började infinna sig. Det var knappt någon trafik ute på vägarna så jag kunde ligga mitt på vägen där jag slapp de hemska små gruskornen som ligger kvar på cykel- och gångbanorna. Kilometern hem gick på fem minuter. Något öm under fotsulorna så här tre timmar senare.

Asfalt och löparbana (barfota)

43 minuter

Aquasocks igen och första löpardrömmen

Bestämde mig för min "vanliga" skogsrunda på knappa milen i dag. Aquasocks och shorts - mer behövs inte för att få en mycket njutbar timme i skogen.

Drömde förresten för första gången om löpning i natt. Det brukar vara ett tecken på att jag har fördjupat mig i ett ämne eller att jag blivit påverkad av något eller någon väldigt mycket. Jag hade i alla fall en mycket skön känsla när jag vaknade upp i morse.

Förra passet med Aquasocks (drygt 80 min) slet ganske rejält på vaderna och jag hade träningsvärd i två dagar efteråt. Efter dagens pass (57 min) kände jag ingenting i vaderna och benen känns så här på kvällen bara skönt använda.

Terräng (minimalistiskt)

57 min (29 minuter ut, 28 minuter hem)
9.5 km

Lugnt men slitigt

Torsdag eftermiddag. Planerade för en eventuell längre tur eftersom jag kände mig så fräsch efter gårdagens intervallpass. Så jag tog med mig en näve russin och dryga 70 cl vatten fördelat på 65 cl i min handhållna vattenflaska och dessutom några cl i flaskan på armbandet där jag har mobilen och nycklar. Har faktisk sprungit till musik de två-tre senaste gångerna jag kört terräng. Ganska skön känsla även om jag egentligen vill hålla ner antalet prylar som följer med till skogen.

Cyklade till favoritstigen och drog i väg i ett lugnt tempo eftersom jag som sagt planerade för en längre tur på mellan 90 minuter och 2 timmar. Sist sprang jag i ju Aquasocks och vaderna tog då en del stryk. Så i dag fick det bli NB 101:erna igen och de skonade vaderna men i stället var det baksida lår som tappade kraft och även min allmänna energi dippade rejält efter cirka 1 timme. Detta berodde förstås på intervallpasset från igår och jag insåg detta redan efter 40 minuter (även om jag ännu inte tröttnat då) så jag vände hemåt för att komma in på en tid runt 80 minuter.

Sista 20 blev ganska jobbiga men det kändes ändå som jag hade läget under kontroll. Trippade fint över rötter och sten med höga knäuppdragningar för att inte snubbla. Teknisk terräng är bara för härligt att springa i, men baksida lår tar stryk och jag skulle förmodligen må bra av lite extra styrketräning där.

Det är intressant att notera den stora skillnaden mellan att springa när man vilat två dagar innan löpet eller tränat dagen innan. Med Aquasocksen förra veckan på ungefär samma sträcka och tempo upplevde jag löpet som skönt hela vägen där bara vaderna blev trötta. Och så i dag, efter gårdagens intervallpass, tappade jag totalt orken i hela kroppen i allmänhet och baksida lår i synnerhet redan efter 1 timme. Kanske skulle tryckt i mig russinen efter halva sträckan, men hade ingen lust att stanna.

Teknisk terräng

1.21.40

Barfotatusingar

Regnvåt löparbana är svalt och skönt att springa på. Eftersom jag bara hade 50 minuter på mig att springa så bestämde jag mig för att köra intervallträning idag. Jag upplever att intervaller ger riktigt bra effekt på konditionen och för styrkan i benen. Det är ju dock ganska ansträngande så de blir oftast bara ett pass i veckan. Dagens pass kändes dock väldigt lätt trots att jag tog ut mig ordentligt på varje 1000-metersintervall jag körde. Hann tyvärr bara med 4 stycken "tusingar" men de tog fint och det var skönt att få sträcka ut benen ordentligt.

Värmde upp i drygt 11 minuter i 5.40-tempo.
Första tusingen gick på 4.07.
Vila i knappa 3 minuter i 5.55-tempo.
Andra tusingen på 4.03.
Vila knappa 3 minuter i 5.45-tempo
Tredje tusingen på 4.14
Vila i en och halv minut i 5.40-tempo
Och så sista tusingen på 3.58.

Kunde cykla hem mycket nöjd trots ett kort pass på totalt 7.3 km med ett snittempo på 4.48 min/km.

10230 meter

En numera relativt vanlig barfotamil på löparbanan på Backavallen. Hjärtat och andningen behövde aldrig anstränga sig. Lugn andning hela vägen förutom då jag testade på någon slags 400 metersintevall vid 5 tillfällen i 4-minuterstempo (med ett lugnare varv mellan varje tempoökning). Däremot tog det emot lite i benen. Kände faktiskt fortfarande av en viss stelhet i vaderna efter lördagens terränglöp i Aquasocks. Stelheten släppte dock rätt snabbt och de började inte tröttna igen förrän efter 7-8 km.

Under intervallerna i 4-minuterstempo känns det som att steget och tekniken sätter sig ordentligt på plats, åtminstone så länge jag har orken. Kanske är det ett framtida tävlingstempo? Om det nu blir någon tävling. Trivs ganska bra med att bara träna.

Men i dag är jag i alla fall rätt nöjd med att jag klarar av att ligga neråt 4.30-tempo på milen utan att jag behöver anstränga mig allt för mycket.

För övrigt var det 4-5 friidrottare som lufsade runt på anläggningen och ett tiotal tonåringar som satt på ena läktarn och chillade. Trevligt med "sällskap" under de 25 varven tycker jag.

Löparbana (Barfota)

10.23 km
47.33 min (4.39 min/km)

79 min i Aquasocks

Dagen efter känns det bra i benen och förvånansvärt bra under fötterna. Fotsulorna fick känna på det mesta i terrängen igår eftersom sulorna på Aquasocksen är väldigt mjuka. Att springa på singel var inte speciellt skönt (Som tur var är det bara ett par hundra meter). Men stiglöpningen medförde ingen större skillnad. Jag fick bara se till att kolla extra noggrant var jag satte ner fötterna eftersom varje liten knöl kändes. När jag kom i mål var fotsulorna ömma (vilket de aldrig är när jag använt mina NB 101) och vaderna kändes ungefär som vanligt.

Tyvärr klev jag ner mig i ett litet sumphål och strax därefter började innersulan röra på sig. Den skrynklade efter ett tag ihop sig under framfoten så jag stannade till och rättade till den. Den låg därefter fint på plats de sista 4 kilometrarna.

Det gick ca 40 sekunder långsammare per kilometer än när jag springer runt 9-10 km. Men jag sprang ju tre kilometer längre och dessutom fick fotsulorna och fotlederna arbeta lite extra med de minimalistiska Aquasocksen. Med lite vana kommer jag nog kunna nog dra på som med 101:orna. Men som jag tidigare skrivit så lutar det åt att införskaffa ett par Five Fingers, KSO Treksport, till hösten. Dels för att Aquasocksen tycks slitas väldigt fort (inte miljövänligt) och jag tror Five Fingers sitter åt bättre än Aquasocksen i väta.

Slutligen kan i alla fall rundan summeras som helt fantastisk.

Terräng (Minimalistiskt, Aquasocks)

12.63 km
79 min