Tillbaka i spåret!!!

Efter att ha suttit inne och arbetat med ett fördjupningsarbete hela dagen (förutom en kort stunds rensande av grusgångarna runt huset) så kände jag ett enormt behov av att komma ut och röra på mig. Eftersom knät fortfarande var dåligt (känt av det t o m när jag gått längre än 15 minuter) så ställde jag in mig på en mycket kort löptur i terrängen. Jag hade nämligen ingen som helst lust att cykla mtb-bike. På med skorna och redan efter 10 minuter i spåret kände jag av knäskadan och stannade för att stretcha.

Plötsligt slår det mig att eftersom det inte gör ont i knät när jag cyklar så kanske det fungerar att springa om jag försöker imitera cykelrörelsen så mycket som möjligt. När jag cyklar är ju knäna böjda ganska mycket hela tiden och de behöver inte ta emot några stötar. Och benen trampar på med en kadens runt 85-90.

Så jag satte av i skogen med höga knälyft, snabba fotisättningar (180 steg/min), med rejält böjda knän vid fotisättningarna där jag landade på framfoten för att få en så mjuk landning som möjligt. Ju högre knälyft jag gjorde och ju mer böjda knän vid landningen ju bättre kändes det (Men så fort jag sprang som vanligt igen kände jag av knäskadan). Jag är osäker på hur löpstilen ser ut men huvudsaken är att jag äntligen kan springa igen.

Stilen tveksam, löptempot långsamt, sträckan kort och pulsen gick upp ordentligt. Men jag kan springa igen. 42 dagar efter överansträngningen. Efter 42 dagars lätt löpardepression.

4.05 km
27 min
142 puls (79 % av max)